Fortnite Chapter III Season 2
Grabbarna i sonens (10 år) klass hade pratat ihop sig om att vara inne på Fortnite kl 23 lördag kväll för då skulle det hända saker inne på Fortnite. Man skulle få se en hel stad sprängas som avslut på Season I. Men inget hände och lite googlande visade att det nog händer någon tid på söndagen. Inget är som väntans tider. De är barn och förstår inte (fullt ut) hemskheterna med Mariupol och den eventuella kopplingen någon av mina läsare kanske gör.
När man sitter och lyssnar på sitt unga barn när det spelar online så gör man något viktigt. Man visar att man förstår, att man ser. Glappet mellan föregående och nuvarande generationers förståelse mellan barn och vuxna avseende hur man leker har radikalt förändrats. Det finns så många föräldrar idag som inte har en susning över vad som pågår inne i exempelvis en Fortnite- eller Minecraft-värld online. De måste ju rimligen tappa en del av kontakten med sitt barn. OK, barn tänker ofta att föräldrar inte fattar. Så tänkte självfallet jag. Men mina föräldrar fattade mycket mer än jag trodde. Det hände något riktigt stort när smartphonen kom. En klyfta började uppstå. Om en generation kanske den klyftan är mindre igen. Eller så utvecklas allt så exponentiellt fort nu att klyftan mellan generationer bara kommer att öka.
Av en anledning som är privat är jag med i en anhörig-grupp på Sahlgrenskas psykiatrimottagning för utmattningssyndrom, PMU. I veckan var träff två och den här gången var teamets läkare med. En äldre herre med tyskt ursprung. Han satt hela tiden i Teams-mötet och tittade snett ner i golvet och pratade väldigt lugnt och tydligt. Han nämnde bland annat hur sjukt stor påverkan smartphonen har på människor. Han avskyr den. Jag nämnde hur skönt det är att läsa en vanlig bok på kvällen och hur behagligt trött jag blir av det. Han förklarade det med att när ögonen i lugn och ro mekaniskt får vandra från vänster till höger om och om igen så vaggas man till ro. Får man inte det när man läser i en mobil eller på en surfplatta då tänker ni kanske? Nej, för det är små subtila stimuli som avbryter det här invaggandet på sömntåget. Ljuset från skärmen, annan data man ser på skärmen (notiser, klockan, batteriet m m), eventuella aviseringsljud från olika appar och lockelser att bara titta lite snabbt om någon dubbelklickat på ens bilder på Instagram etc.
Den eviga frågan om distansarbete då? Kolla på det här klippet från organisationen Ledarna (mitt fackförbund). Men läs först det provocerande blogginlägget som startade debatten som gjorde att klippet kom till, här. Läs en del av kommentarerna. Det är helt klart att chefer måste börja göra det riktigt relevant för medarbetaren, med goda förutsättningar att jobba hemifrån, att komma till kontoret. Att bli tvingad till kontoret bara för att, det kommer få mångas glas att rinna över. Följden blir att de där duktiga medarbetarna slutar. För man har sett alla mervärden det innebär att jobba hemifrån. Mindre miljöpåverkan, mindre risker i trafiken generellt, mindre risker för en själv i trafiken, mer pengar i plånboken och mer jämställdhet i hemmet på grund av de sakerna man plötsligt hinner med hemmavid. Och så är det ju enklare att leva där man vill leva, kanske ha en hund och kunna engagera sig mer i vår framtid, ens barn.
I veckan så har jag fått stifta lite djupare bekantskap med en för mig ny medarbetare. En ung duktig tjej som bland annat har hand om processen intern kontroll i kommunen. Duktiga medarbetare ger mig energi. Det har jag sagt flera gånger på medarbetarsamtalets fråga kring vad som ger mig energi. Jag vill ju, och har fått kommunledningsgruppens godkännande, få in en del kontrollmoment i förvaltningarnas respektive processer för intern kontroll som är kopplade till säkerhet, informationssäkerhet och IT-säkerhet. Det för att bli lite praktisk på riktigt i arbetet med att säkra upp våra kritiska leveranser. Vår interna kontroll ska nu få nytt liv och särskilt fokusera på röda risker och kritiska leveranser! Riktigt stimulerande för det är så relevant. Man kan inte göra allt. Man kan välja att göra rätt saker.
Lite surt är det att det inte blev go live i vårt nya lönesystem 1/3 som var planerat, men desto sötare att vi nu har lite mer tid att jobba fram en säker start. Och man ska ju blanda bland annat sött och surt när man lagar god mat.
För övrigt är det så att god såväl som dålig kultur äter struktur till frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar