Digitaliseringsstrateg i liten och stor kommun
Jag arbetar ju i en liten kommun. Och vad är egentligen en stor kommun? Vi antar här att jag menar minst 20 (30 när flera kommuner samarbetar)´ invånare, som Danmarks gräns för att överhuvudtaget få vara en kommun (läs mer
här i SOU 2020:8). Min egen kommun har under 5' invånare och är således en av de 15 minsta i landet (av 290).
Inledningsvis, det är en massa "jag" i texten nedan. Med det sagt, allt som är genomfört i Dals-Ed sedan min start januari 2017 är ett lagarbete med många duktiga personer. Jag har däremot ingen Jante på min axel. Värt att nämna i sammanhanget att den här bloggen skriver jag utanför arbetstid, den är inte officiell för Dals-Eds kommun och dess syfte är att hjälpa mig själv att reflektera över arbetslivet.
Det verkar råda en slags lågintensiv/intermittent undran från ett litet antal personer i kommunen över vad jag gör i min tjänst. Inser dessa att jag bara jobbar 80%? Det poppar upp då och då att jag på något smart sätt ska bidra till att förklara vad jag gör. Jag själv vet inte om frågan också omfattar vad jag har genomfört till dags dato eller inte. Dessa personer läser oavsett vad mest troligt inte den här bloggen och att bara tipsa om att göra det skulle nog anses tyket. Vidare, för att förstå helheten i det jag gjort/gör/kommer att göra behöver man läsa bloggen kontinuerligt och med rätt attityd. Med rätt attityd menar jag att inte leta fel utan försöka ta in, förstå och utifrån det som står ställa eventuella frågor för att förstå mera/föra dialog utifrån egna tankar.
Självfallet är nog vardagen även splittrad för en digitaliseringsstrateg i en större kommun. Dock så antar jag att en sådan person inte har så många olika fasta uppdrag samtidigt. Där kan jag ju ha helt fel, så må vara. Jag inser att man försöker maxutnyttja personer på precis alla fronter i samhället idag.
Redan från början så har jag haft 20% föräldraledighet så jag arbetar 80%.
Min titel var digitaliseringsstrateg när jag anställdes januari 2017. Initialt gjorde jag en nulägesanalys med bred förankring i organisationen. Den visade på 12 stycken utmaningar att ta sig an där kommunledningen valde att först ut för mig skulle vara den om att vi inte hade ett ändamålsenligt applikationspaket för mejl/kalender/videomöten/intranät (se projektledare IT-design 1.0-3.0 nedan).
Nu i den rollen är det viktigaste ett framtagande av en kommunal färdplan för digitalisering som steget efter den framtagna Digitala Agendan.
Färdplanen kommer att bli ett tydligt styrverktyg för vad som är rätt sak och när den saken ska vara levererad. Det får inte plats hur mycket som helst, vi har en del trånga sektorer, önskemålen är stora och vi gör inte tillräckligt mycket för de vi är till för. Ni förstår, det är inte lätt.
I samband med att GDPR trädde i kraft våren 2018 ansökte jag och fick även titeln informationssäkerhetssamordnare på 10%. Det på grund av att jag gick en yrkeshögskole-utbildning vid sidan av jobbet under 2 år mot just informationssäkerhet. Varför? För att det går inte att digitalisera utan att ha väldigt bra koll på informationssäkerhetsarbetet. Kommunen hade dessutom inte den kompetensen internt.
Nu i den rollen är det viktigaste att få access till våra systemägare och informationsägare.
Det för att komma igång med inventering av system och leveranser vars påföljande steg innebär identifiering/informationsklassning av informationsmängder. Därefter kan det riktiga arbetet påbörjas, det vill säga hur vi låter informationsklassningen påverka hur vi lägger vårt systempussel och hur vi hanterar risker utifrån det pusslet.
Hösten 2018 blev jag projektledare för IT-design 1.0-3.0 under åren 2019-2022. Det omfattar budgetansvar för 4,4 miljoner.
Nu i den rollen är det viktigaste att samarbeta med HR-projektet eCompanion för att det ska kunna gå live någon gång under Q1 2022.
Det för att inte rasera den automatik kring livscykelhantering av användare vi byggt upp sedan 2019.
Det blev naturligt att jag då också blev systemförvaltare för vårt nya digitala kontorsstöd som ingår i IT-designen. Således kunde IT-enheten, som tidigare förvaltat det gamla digitala kontorsstödet hjälpligt, fokusera mer på att bli aktiva i deras huvuduppdrag.
Nu i den rollen är det viktigaste att få till rätt licensavtal för kontorsstödet från 2022-10.01.
Det för att kunna jobba ännu smartare med cyber- och informationssäkerhet samt hårdvarumanagering och inte att förglömma, big data/business intelligence.
Under 2019 utsågs jag till implementeringsansvarig för FVM (Framtidens Vårdinformationsmiljö) för att det fanns ingen bättre lämpad att hålla samman det här stora samhällsprojektet. Det här omfattar budgetsamordningsansvar och ett åtagande minst t o m 2024. Sannolikt även stöd under flera år efter det kring integrationer.
Nu i den rollen är det viktigaste att följa med och analysera den nya kommande tidsplanen.
Det för att vårt lokala kommunprojekt ska göra rätt saker här och nu.
Vidare under 2019 började jag införa nya moduler i vårt kvalitetsledningssystem Stratsys för områdena Digital förvaltning, Informationssäkerhet och Dataskydd. Det här är att anse som ett LIS (Ledningssystem för informationssäkerhet), jag blev delsystemförvaltare för Stratsys med ansvar för de nya modulerna.
Nu i den rollen är det viktigaste att få till rätt samarbete med den nya systemförvaltaren för Stratsys då den gamla har slutat.
Det för att det verkligen ska kunna bli ett LIS.
Kommer ni ihåg nulägesanalysen från 2017? En av de 12 utmaningarna handlade om "En oklar systemförvaltningsorganisation". Liksom att ha koll på informationssäkerhetsarbetet är en klar struktur på alla systems förvaltning en grundförutsättning för att kunna utveckla verksamhet med hjälp av smart digitalisering. Så hösten 2019, när IT-designen nått version 2.1 (all personal inkluderad i automatiken), föreslog jag att det verkligen behövdes en systemförvaltningssamordnare och det blev jag.
Nu i den rollen är det viktigaste att få någon annan att ta över den rollen.
Det för att jag ska kunna fokusera mer på de andra uppdragen. Det finns potential för att någon annan kan ta över.
I mars 2020 slog pandemin till med full kraft i Sverige. Jag fick jobba än mer hemifrån och vilken tur det var. Jag hade ALDRIG klarat av att göra det jag gjort i dessa sju roller om jag hade varit tvungen att resa 3 dagar i veckan till Ed som jag gjorde innan pandemin. Så är det bara.
Så vad gör jag jag nu egentligen på dagarna? I dagsläget har jag dessa sju roller och försöker i en krympande organisation (pensionsavgångar som till del inte ska tillsättas) att överleva med fanan högt. Jag anser att det är bättre att ha en liten resurs på de här posterna än att de skulle bli vakanta eller bli bemannade med någon annan utan rätt kompetens. För kompetensen har jag. Lagom rätt kunskap och 100% rätt attityd. Jag hade kunnat valt att inte sticka ut hakan och säga ja till de saker som lett fram till de sju rollerna. Med det sagt, det finns saker jag sagt nej till. Och jag försöker ta mig ur den så viktiga rollen systemförvaltningssamordnare.
Parallellt med det här pågår ett arbete för att samarbeta mer i Dalsland. Det innebär inte att dessa sju roller inte behövs hos oss. Det innebär kanske att det då kan vara mer ok att de rollerna har en sådan liten resurs hos oss som det är idag.
För övrigt är det så att god så väl som dålig kultur äter strategi till frukost.
Dålig struktur urholkar god kultur och förstärker dålig kultur.
Hur odlar vi rätt sorts kultur som bidrar till god struktur?
