V 4 2021

 Det är de små sköna sakerna som gör det. Eller?

Ett varmt mellankokt ägg med salt på en ledig morgon, ett smart användande av Smågrupper i Google Meet i en skrivarstuga, en varm brasa och 10 minusgrader ute, en kollega som utmanar sig själv och gör en kommunhus-Kahoot, en kall shot ingefäradryck när man känner sig lite förkyld, ett arbetslag på en folkhögskola som verkligen uppskattar ens hjälp etcetera. Det här är skarpa exempel på små saker som höjer min energinivå.

Det spelar alltså ingen roll om det är i den privata världen eller jobbvärlden de här sköna energitillskotten sker. Men, tänk om det bara sker i det privata? Eller kanske inte ens då? Tänk om det sker i båda världarna hyfsat kontinuerligt. Då tror jag man bygger en stor motståndskraft inför lite jobbigare perioder. Men som att allt annat förbrukas så gör också energin det. Så det behövs ständig påfyllning av energi genom de här små sköna sakerna. Ja, jag är en person som oftast ser på glaset som halvfullt, inte halvtomt. Jag inser att inte alla tänker så. Hänger nog ihop med att alla har sitt eget normalvärde av petidhormonet Oxytocin [Oxytocin gör människor lyckliga och tillitsfulla]. Den här insikten är viktig att tänka på när man ska hjälpa/stödja/lära/coacha/samarbeta med andra. Vilken insikt då? Jo, hur man genom sitt eget beteende kan bidra till att vissa andra personers nivå av Oxytocin ökar. Vilka personer då? De med en låg normalnivå avseende Oxytocin. Vilka är det då? Det ser/märker man om man tänker till lite. För gör man det så ökar hela organisationens kraft. Kanske lite slentrianmässigt kan klumpas ihop inom epitetet "mjuka värden". Återigen (har nämnt det i tidigare blogginlägg), det är detaljerna det handlar om. Rätt sak är att bry sig om det här. Rätt sätt är högst individuellt. Rätt ordning handlar om att göra det vid exakt rätt tillfällen. Det här tänker jag på i de kommande försöken att få vår Digitala Agenda "viklar". På min nästa jobbansökan ska jag skriva att jag har en hög normalnivå av Oxytocin.

"Rätt sak är att bry sig om det här"

V 3 2021

 Att vara agil, vad innebär det egentligen i vår digitala nutid?

Är det kanske enklare att beskriva genom att säga vad det inte innebär? Jag tycker om den tekniken att vara tydlig med vad som inte ska göras. Den verkar hjälpa vid komplexa situationer, att vända på steken så att säga. Då kan man använda sig av MoSCoW-modellen för krav. Den metoden används ofta i bland annat agila processer när man pressar fram omfattning på något.

Must (Skall vara med)

Should (Bör vara med, med tydliga förutsättningar för hur viktigt det är)

Could (Skulle kunna vara ok om det finns utrymme)

Won't (Ska INTE vara med för att...)

Hur ser man agilt på sin arbetstid och sitt liv? Är övertygad om att man skulle kunna ha en bra dialog med en kollega, lärkompis, kompis, partner och/eller chef kring det utifrån att se på ens kalender. 

Att inte vara agil med sin tid är att hantera sin kalender på ett blandat sätt med exempelvis lite i en papperskalender och att man inte kan se alla kalendrar man har i en samlad vy i mobilen. Har man det så har man mest troligt (om man inte är en supermänniska) inte koll på de så viktiga mellanrummen och marginalerna man behöver i livet. Hur mäter man att man inte har koll? Skulle kunna vara att man får känna av dubbelbokningar i jobbet och/eller mellan jobb/privatliv, känsla av otillräcklighet, tjafs och så får man SKULD- och SKAM-känslor. Inte bra för ett hälsosamt liv. 

Därför är det en viktig aktivitet i Dals-Eds kommun att utveckla användandet av den digitala kalendern. Det är en hygienfaktor för att vi ska lyckas med implementeringen av den Digitala Agendan.

Alla är värda att ha koll på sitt samlade tidsuttag via mobilen under intensiva perioder i livet. Varför just via mobilen? För då har man om man vill snabb access.

Låt oss säga att man nu har den kollen på kalendern i mobilen vi pratar om ovan. För att kunna leva hälsosamt behöver man:

• planera in mellanrum och marginaler
• bli chef över sin mobil avseende exempelvis "Stör ej" och "Aviseringar".
• kontinuerligt stämma av sitt totala tidsuttag med någon man litar på

I framtiden kommer andra sätt att hålla koll på sitt tidsuttag. Men just nu är mobilen den smartaste vägen, rätt använd såklart. 

Fel använt blir det just fel. Precis som devisen skit in - skit ut. 

För övrigt är det så att god så väl som dålig kultur äter strategi till frukost. 

Dålig struktur urholkar god kultur och förstärker dålig kultur.

Hur odlar vi rätt sorts kultur som bidrar till god struktur?

V 2 2021

 Nytt år, samma utmaningar

När jag började i Dals-Ed 2017 var det en två-årig anställning men ganska snart blev jag fast anställd och satsade mentalt på fyra år i Ed. Nu börjar år fem och jag stormtrivs. Arbetar fortfarande 80% (20% föräldraledigt). Jag kanske är en sådan där tioårsperiodare. Försvarsmakten var 10 år. Orust var 10 år. Vi får se. Det enda man vet är att man inte vet. Försvarsmakten lämnade jag ofrivilligt 2005 på grund av det stora stålbadet med nerdragningar (då ingen såg exempelvis Ryssland som farlig i närtid...). Orust lämnade jag frivilligt för Dals-Ed på grund av jag inte tyckte högsta ledning (numera kommunchef där) ville göra tillräckligt mycket av det digitala ekosystem jag med flera byggt upp för lärare och skolledare, som de fortfarande har kvar.

Vi har den här första veckan på året 2021 tagit stora kliv mot att fastställa vår Digitala Agenda. Saker går inte fort i kommunal verksamhet. De mognar fram. Man måste ha tålamod. I och med det här sättet så blir det också mer förankrat. Då måste man ju från början verkligen göra rätt saker och hålla ut. Rätt saker för oss från 2017 var att analysera nuläget och sedan fokusera på att rensa ut lite gammal mindre bra fungerande mjukvara för högre medarbetarnytta för att nu kunna satsa mer långsiktigt på hur våra processer ska digitaliseras. För vi blir inte fler (inte markant i alla fall) invånare. Det blir inte över en natt enklare att rekrytera rätt kompetens. Vi har inte råd att ha stor % på många viktiga taktiska/operativa befattningar såsom kommunikatör/jurist/systemförvaltare med mera. Så är det bara. Vi är tvingade att vara minimalistiska och hela tiden verkligen göra rätt saker på rätt sätt i rätt ordning. Det känns verkligt, relevant och stimulerande.

När jag i min individuella utvecklingsplan skulle komma fram med förslag på mål/resurser/hinder/aktiviteter/förväntade effekter för uppdraget "Implementerad Digital Agenda" så valde jag konceptet "Användarberättelser". Det kommer, för min egen del, från både Google Innovator Academy och utbildningen till Agil Projektledare som jag går nu. Man beskriver målbilden för något med hjälp av konkreta användarberättelser som har med vem ska göra vad och varför. Man kan använda många olika användare för att beskriva omfattningen av uppdraget men de man inte får missa är kärnintressenterna. Ett mål måste man ju kunna följa upp så varje användarberättelse har krav kopplade till sig. Dessa krav ska vara så tydliga så att man kan bevisa dem vid ett givet tillfälle. Här är ett exempel på en skarp användarberättelse för uppdraget "Implementerad Digital Agenda":

"Som förvaltningschef behöver jag kunna använda den Digitala Agendan i sin helhet i mitt arbete med enhetscheferna för att driva den digitala utvecklingen åt rätt håll, såväl i projekt som i vardagen."

Jag lämnar kravet hängande, det är lite för detaljerat för en offentlig blogg. 

"...vem ska göra vad och varför."