V 48 2020

 Tillfredsställelsen när man får hjälpa på Rätt sätt

Att hjälpa är Rätt sak, det kan vi nog vara överens om. Att hjälpa på Rätt sätt är riktigt kul. När man kan hjälpa till att lösa ut en knut, få någon att känna lättnad över att ett problem är borta och/eller få någon att arbeta med en ny idé.

Chefen frågar ibland vad som är min drivkraft. Det står som en punkt i medarbetarsamtalet. Några stora grejer är att få hjälpa till, samarbeta med andra kloka som kan andra saker än mig och att få jobba med personer vill något på riktigt. Just nu är det så på arbetet. Nästan för bra för att vara sant. 

I veckan så har det varit några sådana tillfällen då jag fått lösa upp knutar. Och vi har startat upp Kahoot-.serien "Lite lek och allvar" på kommunhus-webbfikat som blev en höjdare. Tänk vad lite rolig tävling kan göra!

Vi har också släppt en liten uppdatering på vår IT-design, version 2.1.1, som gör livet bättre för vikarier i skolan som arbetar med Google Classroom. Känns helt ok. 

När arbetsdagen var slut på fredagen så gick jag ner till båten för att ösa den och wow... Helt spegelblankt, helt tyst, bara underbart.

V 47 2020

 Att vara uthållig med Pondus och Ödmjukhet

Jag såg Ingvar Kamprad i en intervju för länge sedan. Han fick frågan vad som gjort honom så framgångsrik. Han svarade att han hade en förmåga att alltid balansera sitt ledar- och chefsskap rätt. Alltid i ena vågskålen fanns ödmjukhet. I den andra fanns en blandning av viljestyrka och entusiasm. Jag tycker det är en sådan skön ledstjärna.

Pesrsonuppgifter är det nya guldet. Att jobba proaktivt med ens organisations dataskydd är således oerhört viktigt. 

Att jobba med informationssäkerhet i en liten kommun vad avser den lilla detaljen Personuppgiftsbiträdesavtal (PUB-avtal, DPA på engelska) kan vara knivigt. För oss är en konstant att vi kör på SKR:s senaste mall (just nu 1.2.1 - 200102) och att det är vi som har makten över ändringarna/versionshistorikdokumentationen. För OM man släpper det och använder leverantörens mall så blir det mycket jobbigare. 

Vi tecknar inte längre tjänsteavtal först och sedan börjar prata om PUB-avtalet.

Gör vi egna upphandlingar där personuppgifter från oss eller kunder till oss kommer lagras/behandlas lägger vi med vår PUB-avtalsmall redan i upphandlingsunderlaget som ett krav.

De flesta leverantörer köper vårt sätt och det måste ju också vara uppskattat för det blir väldigt strukturerat/spårbart sätt att arbeta för dem också. Även om några av dem kanske helst hade velat att vi bara skrev på deras version. Många missar i sina egen bilaga 2 (Lista underbiträden) att skriva var datan lagras/behandlas geografiskt, de anger bara underleverantörens geografiska säte. Några vill inte ange det alls i ett första läge. Ett företag i Holland exempelvis kan ju mycket väl ha egna underleverantörer i USA. En del har inte koll på vilka kategorier av personuppgifter de lagrar/behandlar åt oss utifrån vad deras tjänst gör, d v s det vi ska bli överens om i bilaga 1 (Säkerhetsinstruktion från Personuppgiftsansvarig). Det gäller att ha tungan rätt i mun så att den här oftast lite komplexa kommunikationen går smidigt och snabbt. Vi delar helt enkelt 3 dokument från vår Google-miljö i Word-format med Kommentarsrättigheter personligen (de behöver inte ha Google-konton) till de olika personer hos leverantören som de anger. Vi har kontrollen. Kommunikation om detaljer inne i dokumenten går otroligt smidigt. De skriver en kommentar på något de vill lägga till/ändra. Jag får notifiering i mejlen och kan godkänna/svara direkt via mejlet. Jag antecknar i versionshistoriken nytt versionsnummer, datum, vilken punkt det gäller och vem som initierat ändringen.

I veckan så har lilla jag blivit med i projektet Framtidens Vårdinformationsmiljös (FVM) dataskyddsråd. Dataskydd i det projektet är ett getingbo med stor inbäddad frustration/revirpinkeri som dock kommer ge mig god hjälp/energi i rollen som kommunens Implementeringsansvarig. Varför? För att personuppgifter är det nya guldet. 

V 46 2020

 Innovation och Kommunikation 

Det var ett nöje att få vikariera i en femteklass i måndags. Allt var bra förberett. Jag fick bra kontakt med klassen. Den pedagogiska lunchen var god. Allt är inte digitalt, ta mig f-n! Men oj vad en bra digital grundstruktur underlättar. Att läsa högt och utmana kring läsförståelse kan vara mer effektfullt än att jobba på för sig själv i en dator. Att bara kastas in i en klass där man inte vet något om eleverna överhuvudtaget är utmanande. Sista lektionen var musik. Då skulle jag "bara" facilitera så att musikläraren kunde hålla lektionen på distans. Kalenderinbjudan till möte ska hittas. Nätverk ska fungera. Rätt kablar till projektorn ska fram. Ljudpuck ska kopplas in. Samspelet med läraren ska till. Det är mycket en vikarie bara ska kunna, utöver det här väsentliga att lära ut rätt saker. Musikläraren hade förberett en uppgift som hon lagt i Google Classroom, bara ett enkelt Google Dokument med instruktioner som ingen kunde feltolka. Tryck på tärningarna. Scrolla ner till det uppgiftsnummer som tärningen landar på och följ det som händer via länken. Börja om. Hela klassen var inom 2 minuter igång och körde, med hörlurar på via Chromebooken, rytm- och taktövningar. Magiskt i sin enkelhet. 

I onsdags hade jag och IT-chefen förmånen att få göra en dragning i kommunfullmäktige för att visa på vad som hänt kring IT och Digitalisering sedan 180101. Det blev en bra stund där vi spelade in allt och kommunchefen var med på distans. Om jag ska välja en bild så tar jag den här om förväntningarna på ett projekt. Den är så bra.

I utbildningen till Agil Projektledare gällde ihopklippning av film till examinationsmoment 1 (4) där 6 personer bidragit med en filmsnutt vardera på 100 sekunder. Självfallet landade det jobbet på mig så WeVideo fick bekänna färg. "Från business case till första SPRINT-planeringen" är det som behandlades på 10 minuter.

V 45 2020

 "Bug-fix, re-factoring and product backlog refinement" ena dagen - lärarvikarie den andra

Att vara produktägare för ett kommun-internt mjukvaru-projekt är riktigt kul när man får jobba med en så duktig leverantör som Cybercom och en så driven kollega som vår IT-chef. 

Att samtidigt få gå en utbildning till Agil Projektledare är som hand i handske.

Det är en utmaning med alla engelska uttryck inom IT. För just användandet av engelskan i förklarande sammanhang gör ännu mer att ens omgivning inte förstår komplexiteten i hur dataflöden gör att digitala grejer fungerar. Det är därför jag ser till att det inte finns några engelska uttryck i vår projektmodell.

Bug-fix [svenska: buggfix]: Vi har IT-design 2.1 i skarp drift nu. Vi känner till buggarna i versionen och har skapat manuella rutiner för dem. Man måste alltså inte fixa alla buggfixar med kodändringar och/eller konfiguration.  

Re-factoring [svenska: omstrukturering av kod]: Vår leverantör har det inbyggt i sina gener att göra rätt från början. Och tycker om att städa i sin lösning efter hand. Vi stressar inte på, har bara råd att göra saker bra och billigt. Då går det inte snabbt. Men blir som sagt bra.

Product backlog refinement [svenska: omprioritering och/eller putsning i prioriteringslista]: Vi håller på lågintensivt med IT-design 2.2. Nästa steg i den blir att installera en mjukvara i vår serverhall, konfigurera den så att den läser alla kontakter från den ena Google Suite-domänen och trycker in dem i den andra (och vice versa). Slutresultatet blir att autofyll i relevanta tjänster (GMail, Drive m m) fungerar så att att användare i varje domän ser båda domänernas användare.

Veckan avslutades med att kommunens krisomorganisation med anledning av pandemin gick igång. På måndag ska jag vara lärarvikarie på mellanstadiet heldag. Vi är 8 st från kommunledningsförvaltningen som sagt att vi är beredda att när som helst hoppa in någon annanstans där det behövs. Söndag kväll ska jag ha fått lite instruktioner. Är jag nervös? Är jag dum om jag säger nej? Jag älskar att försöka lära andra saker. Det är alltid på mottagarens villkor.

För övrigt är det så att kultur äter alltid strategi till frukost. Det finns strukturer som är bättre än andra.

Vad är då den rätta kulturen?