Hjärtkirurgi och coachning
Att passionerat använda liknelser i en förklaring, för att saker ska bli "vi-klart" för flera i motsats till "självklart" för en, kan vara ett jätteeffektivt verktyg. Det känner ni säkert igen i livet.
Min kollega skulle i veckan snabbt förklara för mig vad det stora steget att byta ut ett Active Directory mot ett annat av ett annat märke innebär. Ett Active Directory som styr nätverksåtkomst och filserveråtkomst m m för de anställda är hjärtat i IT-arkitekturen för IT-enheten, sa han. Bytet är således hjärtkirurgi. Direkt förstår man hur känsligt och komplicerat kollegan upplever att bytet är. Så underbart bra beskrivet, dessutom passionerat.
Jag bottnar själv i den liknelsen och funderar vidare.
Vad upplever andra personer att hjärtkirurgi i deras arbetsliv är?
Hade budgetuppföljning i veckan och när jag plötsligt fick access till en plats i filservern med ett skarpt budgetdokument så fick jag lite känslan att det var en klaffoperation att få den tillgången, för det är ju så viktigt att just informationens riktighet i dessa kalkylark inte förvanskas.
Många lärare känner säkert att det är en bypass-operation att rektor ska komma in i klassrummet och utvärdera undervisningen för att troligen komma med feedback som innebär tvingande förändringsbehov för läraren.
Är det så att många anställda inte upplever något i deras arbete att vara hjärtkirurgi? Man kan nog anta att det inte förekommer hos en chef med personalansvar. Men tänk om ens en chef i en organisation känner så!!
När vi väl förstår att något vi är med och påverkar är hjärtkirurgi för någon annan, hur hanterar vi relation och kommunikation då?
Vad jag själv upplever vara hjärtkirurgi sparar jag lite.
Vad upplever du vara hjärtkirurgi i ditt arbetsliv?
"...hur hanterar vi relation och kommunikation..."
Jag och en kollega träffas nu var tredje vecka och coachar varandra. Får bara ta 30 minuter per gång.
Så jag blir coachad var sjätte vecka och får coacha var sjätte vecka. Tänk vad vi ska utvecklat vår coachningförmåga vid midsommar nästa år! Det här konstellationen när man medvetet två och två gör något sådant här brukar jag kalla att vi arbetar som ett "lärpar". Mycket effektivt (konkret, relevant och givande för alla inblandande).
Den som ska bli coachad ska ha med sig ett dilemma som den pitchar.
Den som coachar drar ur ett nuläge, ett önskat nuläge, alla hinder som föreligger och en (bara en) konkret realistisk aktivitet för att komma närmare det önskade nuläget.
Det tar ca 0,5% av min årsarbetstid och ger mig personligen minst åtta konkreta superviktiga aktiviteter per år att fokusera på, förutsatt att jag som ska coachas tar med mig relevanta dilemmor. Ett dilemma är för mig mer diffust än ett problem, mer komplext än ett problem. Från det första tillfället när jag blev coachad blev aktiviteten att ta fram en arbetsbeskrivning för vår interna roll informationssäkerhetskoordinator på förvaltningsnivå. Det går ju inte att för er som läsare att förstå det då ni inte förstått dilemmat som var ursprunget, men jag kan lova att det är en bra aktivitet för mig.
"...konkret, relevant och givande för alla inblandande"
____________________________________
Hjärtkirurgi och coachning
Att passionerat använda liknelser i en förklaring, för att saker ska bli "vi-klart" för flera i motsats till "självklart" för en, kan vara ett jätteeffektivt verktyg. Det känner ni säkert igen i livet.
Min kollega skulle i veckan snabbt förklara för mig vad det stora steget att byta ut ett Active Directory mot ett annat av ett annat märke innebär. Ett Active Directory som styr nätverksåtkomst och filserveråtkomst m m för de anställda är hjärtat i IT-arkitekturen för IT-enheten, sa han. Bytet är således hjärtkirurgi. Direkt förstår man hur känsligt och komplicerat kollegan upplever att bytet är. Så underbart bra beskrivet, dessutom passionerat.
Jag bottnar själv i den liknelsen och funderar vidare.
Vad upplever andra personer att hjärtkirurgi i deras arbetsliv är?
Hade budgetuppföljning i veckan och när jag plötsligt fick access till en plats i filservern med ett skarpt budgetdokument så fick jag lite känslan att det var en klaffoperation att få den tillgången, för det är ju så viktigt att just informationens riktighet i dessa kalkylark inte förvanskas.
Många lärare känner säkert att det är en bypass-operation att rektor ska komma in i klassrummet och utvärdera undervisningen för att troligen komma med feedback som innebär tvingande förändringsbehov för läraren.
Är det så att många anställda inte upplever något i deras arbete att vara hjärtkirurgi? Man kan nog anta att det inte förekommer hos en chef med personalansvar. Men tänk om ens en chef i en organisation känner så!!
När vi väl förstår att något vi är med och påverkar är hjärtkirurgi för någon annan, hur hanterar vi relation och kommunikation då?
Vad jag själv upplever vara hjärtkirurgi sparar jag lite.
Vad upplever du vara hjärtkirurgi i ditt arbetsliv?
"...hur hanterar vi relation och kommunikation..."
Jag och en kollega träffas nu var tredje vecka och coachar varandra. Får bara ta 30 minuter per gång.
Så jag blir coachad var sjätte vecka och får coacha var sjätte vecka. Tänk vad vi ska utvecklat vår coachningförmåga vid midsommar nästa år! Det här konstellationen när man medvetet två och två gör något sådant här brukar jag kalla att vi arbetar som ett "lärpar". Mycket effektivt (konkret, relevant och givande för alla inblandande).
Den som ska bli coachad ska ha med sig ett dilemma som den pitchar.
Den som coachar drar ur ett nuläge, ett önskat nuläge, alla hinder som föreligger och en (bara en) konkret realistisk aktivitet för att komma närmare det önskade nuläget.
Det tar ca 0,5% av min årsarbetstid och ger mig personligen minst åtta konkreta superviktiga aktiviteter per år att fokusera på, förutsatt att jag som ska coachas tar med mig relevanta dilemmor. Ett dilemma är för mig mer diffust än ett problem, mer komplext än ett problem. Från det första tillfället när jag blev coachad blev aktiviteten att ta fram en arbetsbeskrivning för vår interna roll informationssäkerhetskoordinator på förvaltningsnivå. Det går ju inte att för er som läsare att förstå det då ni inte förstått dilemmat som var ursprunget, men jag kan lova att det är en bra aktivitet för mig.
"...konkret, relevant och givande för alla inblandande"
____________________________________
För övrigt är det så att kultur äter alltid strategi till frukost. Det finns strukturer som är bättre än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar