En magisk berättelse, som innehåller grunden för effektiva team
Min 5-åring Iris är så stark och klok. Resonemang på förskolan i veckan. En kille kan inte gilla en kille. Iris ställer sig upp och säger att det kan man visst. Står på sig. Förskolepersonalen pratar med mig vid hämtningen. Berömmer. Prisar. Jag berättar om vårt förhållningssätt hemma. Och om en bok jag köpte 2018 i San Francisco på flygplatsen i en filialbutik till Modern Art Museum. Om Harvey, fadern till Pride-flaggan. Tar med boken dagen efter. Fröken läser för barnen. Sedan börjar en rörelse på något sätt så att alla börjar älska Pride-flaggan och pratar om att vara kär. Det här är ett gäng 5-åringar vi pratar om. Killarna målar Pride på sina träbilar de byggt på Fritids. I ett samtal idag så pratar de om vad det kan vara att vara kär. Då ställer sig Iris upp och säger att man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv. När jag hämtar barnen på förskolan idag och fröken berättar om det här så kan vi ingen av oss hålla oss från att det regnar in i ögonen.
"...man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv"
Jag har skrivit om det tidigare, det här som gör att vissa team fungerar. Vi behöver fungerande team för att lyckas med samhällsperspektivet i all digitalisering. Om man inte har tillit till sig själv kan man aldrig känna tillit till ett team. Om det inte finns tillit mellan alla i ett team så blir inte teamet någonsin fungerande.
Så hur bidrar vi till att alla som ska ingå i ett team har en genuin självtillit?
Genom att göra istället för att prata om att göra. Genom att alltid säga ifrån mot oacceptabla beteenden. Genom att orka göra det där lilla extra för att mota Olle i grind.
"Om man inte har tillit till sig själv kan man aldrig känna tillit till ett team"
____________________________________
En magisk berättelse, som innehåller grunden för effektiva team
____________________________________
Min 5-åring Iris är så stark och klok. Resonemang på förskolan i veckan. En kille kan inte gilla en kille. Iris ställer sig upp och säger att det kan man visst. Står på sig. Förskolepersonalen pratar med mig vid hämtningen. Berömmer. Prisar. Jag berättar om vårt förhållningssätt hemma. Och om en bok jag köpte 2018 i San Francisco på flygplatsen i en filialbutik till Modern Art Museum. Om Harvey, fadern till Pride-flaggan. Tar med boken dagen efter. Fröken läser för barnen. Sedan börjar en rörelse på något sätt så att alla börjar älska Pride-flaggan och pratar om att vara kär. Det här är ett gäng 5-åringar vi pratar om. Killarna målar Pride på sina träbilar de byggt på Fritids. I ett samtal idag så pratar de om vad det kan vara att vara kär. Då ställer sig Iris upp och säger att man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv. När jag hämtar barnen på förskolan idag och fröken berättar om det här så kan vi ingen av oss hålla oss från att det regnar in i ögonen.
"...man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv"
Jag har skrivit om det tidigare, det här som gör att vissa team fungerar. Vi behöver fungerande team för att lyckas med samhällsperspektivet i all digitalisering. Om man inte har tillit till sig själv kan man aldrig känna tillit till ett team. Om det inte finns tillit mellan alla i ett team så blir inte teamet någonsin fungerande.
Så hur bidrar vi till att alla som ska ingå i ett team har en genuin självtillit?
Genom att göra istället för att prata om att göra. Genom att alltid säga ifrån mot oacceptabla beteenden. Genom att orka göra det där lilla extra för att mota Olle i grind.
"Om man inte har tillit till sig själv kan man aldrig känna tillit till ett team"
För övrigt är det så att kultur äter alltid strategi till frukost. Det finns strukturer som är bättre än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar