V 50 2020

Lyckade missar, vuxen mjukvara, design för engagemang och om "att göra"-listor

Det är så skönt när man får kvitton (verifieringar) på att egen mjukvaruutveckling fungerar som den är tänkt. Nu kan vi smidigt individanpassa en timvikaries behov av rätt mjukvara när de jobbar i skolan. Det visar sig hela tiden hur bra det är vara en bra beställare och att ha ett bra avtal med en duktig leverantör. 

Man kan också ha ett dåligt avtal med en duktig leverantör. 

Mardrömmen är dock att vara en dålig beställare och ha ett dåligt avtal med en dålig leverantör. Då blir precis allt skit. Tyvärr befinner sig alldeles för många i sådana sitsar runt om i kommun-Sverige.

På utbildningen jag går fick jag i veckan addera ett uttryck till floran med visdomar. Lyckade missar, det är bra grejer. En lyckad miss är när man lär sig något stort av missen. Ett skönt uttryck på hur man ska misslyckas. Går hand i handske med att provtänka och att våga och att reflektera och att lära.

Tidigare har jag pratat om framgångsfaktorer för att lyckas med all förändring som har digitala inslag. En sak är att ta reda på vad personerna i förändringsresan har för stora problem, det som får dem att sova dåligt om natten. En annan sak är att på individnivå förstå de mikrobeslut en människa fattar i det vardagliga arbetet. Idag skrattade jag åt mig själv kring det här med "att göra"-listor. Jag exempelvis har det i och med mitt system med olästa mejl, mitt system med fästa flikar i Chrome och kalenderns Händelser och Uppgifter. Hur skulle Du beskriva dina "att göra"-listor? Är de optimala? Om inte, är det viktigt att göra dem optimala?

  

Lyssnade på privata aktören Kivra i veckan. De ökar med 1000 användare per dag enligt dem själva. Ramverket Mina meddelanden (paraplyet för säker digital epost till ens privata sfär) har över 4 miljoner medlemmar och nästan alla kör med Kivra som tjänsteleverantör. Men de saknar fortfarande möjligheten till rekommenderat brev. Därför tänker jag att de inte riktigt är vuxna än. 

Kommunal webbfika med Kahoot (Lek och lite allvar) har slagit väl ut. 8 frågor, hälften lek och hälften allvar. Highscore 1-3 är publicerat på Intranätet. Kommunchefen är med och visar prestigelöst sin tävlingsinstinkt. Kahoots kan ses som nanoutbildning med stora variationsmöjligheter. Jag tror starkt på viss förskolepedagogik även för vuxna. För att vara kreativ på riktigt behöver man leka. Leka är inget fult ord för vuxna. Lek skapar god stämning och ger energi.

För övrigt är det så att kultur äter alltid strategi till frukost. Det finns strukturer som är bättre än andra.

Vad är då den rätta kulturen?