V 34 2021

 Varför folk vill göra som de vill - empiri

Fick under ett samtal med några i kommunen ett tips om ett klipp om förändringsledning. Universitetslektorn på GU (i arbetsvetenskap), Thomas Jordan, redogör för delar av empirin bakom hur man kan tackla motstånd till förändring.

Ett litet axplock: 

Det är viktigt att titta noga på olika perspektiv.

Det är viktigt att hela tiden jobba med kontexten för alla intressenter. Hur kör man över någon på rätt sätt? Ibland blir det ju faktiskt så det blir. Om inte skulle ingen förändring bli av. Konsensus går inte att få till i alla lägen. Om konsensus är ett krav för att genomdriva förändring, hur ser acceptanskriteriet ut för när det är uppnått? D v s hur ska man veta när konsensus är uppnått, på riktigt veta alltså? Jag anser att det är farligt att lura sig själv. "Nu har vi konsensus, kör!" Då tappar man fokus på att alltid jobba med kontexten för alla intressenter.

En av Thomas förebilder är Robert Kegan. Han har bland annat skrivit boken "How the way we talk can change the way we work". I den finns en praktisk metod, "Immunity map", som hjälper oss att komma åt en persons "Immunity to change". Den gräver fram en persons konkurrerande intressen.

För övrigt är det så att god så väl som dålig kultur äter strategi till frukost. 

Dålig struktur urholkar god kultur och förstärker dålig kultur.

Hur odlar vi rätt sorts kultur som bidrar till god struktur?