V 15 2017

Veckan innan påskhelgen blev lite annorlunda. Blev lite dålig på måndag förmiddag och fick åka hem, stannade hemma även tisdagen. Sprängande huvudvärk och illamående. Det var synd på ett bra möte med utvecklingsenheten på tisdagen då vi skulle prova lite kollegial handledning (de gjorde det självfallet ändå). Alla skulle ha med ett dilemma (min definition: ett problem man inte lätt kan se en lösning på) och gruppen skulle efter att ha lyssnat kort på allas dilemman röstat på ett som de skulle ta sig an på ett speciellt sätt. Man hjälper en kollega helt enkelt med ett dilemma. Inte flera kollegors alla dilemman. Det blir sällan bra att på en träff prata djupt om mer än en persons dilemma. Gör man det är det för enkelt att slinka in på generaliseringar och att inte ha tid att bottna.

Mitt dilemma hade varit: "hur ska jag visualisera och processa nulägesanalysen?"

Rätt genomfört är kollegial handledning väldigt kraftfullt. Det förutsätter att alla kommer med ett riktigt dilemma. Alla har ett dilemma i sin vardag, säger man att man inte har det så ljuger man (omedvetet eller medvetet). Vidare förutsätter det att man följer en viss form för samtalet. Har ni provat det själva? Positivt, negativt?

Men vilandet gjorde mig desto mer kreativ på onsdagen och torsdagen. Nu har en grupp medarbetare fått ett mejl med en klickbar pdf och en film för att förbereda sig för ett processande av nulägesanalysen måndagen den 24/4. 12 särskilt identifierade utvecklingsområden är under luppen. Ska bli spännande! Blir ju lite platt fall om inte de allra flesta har förberett sig inför det passet... Hur tacklar man en sådan sak då? Jo, jag tänker använda ett digitalt responssystem i början med en fet fråga som alla måste svara på. På så sätt så blir jag varse om det verkliga nuläget när jag väl står där. Att använda ett digitalt responssystem i det syftet hjälper mig från fällan att bara köra på som att alla är så insatta som jag förväntar mig. Att det är digitalt driver fram att alla svarar mer ärligt än om man bara ställer frågor rätt ut i luften, det är så lätt att komma undan då. Så jag ägnar mig alltså åt ett par olika saker här. Jag "flippar klassrummet" (driver fram mer förberedda deltagare) med hjälp av en lättnavigerad pdf och förklarar vad jag vill med en film. Sedan kontrollerar jag förförståelsen i början av själva passet med en eller två feta frågor digitalt. Under passets gång använder jag mig av en värderingsgraf som vi kollektivt fyller i. För mig är det viktigt att inte låta min egen värdering av vad som är viktigast ta över, det vill säga jag ska anstränga mig hårt för att vara formativ istället för normativ i min ansats. Den här gruppen som jag får träffa måndag 24/4 måste få stöta och blöta exempelvis vilka utmaningar som vid bra genomförande skulle ge mest effekt för minst nerlagd energi. 

Sedan blev helgen i guldets tecken. Sanden vid Tylösand är guldigt gul och svärföräldrarna har varit gifta i guldiga 50 år. Ett väldigt fint hotell med bra spa-anläggning för familjen såväl för bara vuxna. 

______________________________________________

För övrigt är det så att kultur äter alltid strategi till frukost

Vad är då den rätta kulturen?